Och här kommer det lilla blåa loket, på väg uppför kullen. Fantastisk kulle, förresten — många säger att det är den största kullen någon någonsin sett. Och loket? Loket kommer att ta sig till toppen. Lita på mig.

Låt mig vara tydlig. Sjuans kombo — kung pao-kycklingen med stekt ris — representerar enastående värde till tolv nittio-nio. Nu kanske vissa föredrar lo mein. Och det är deras rätt. Men jag tror, djupt och uppriktigt, på kung pao-kycklingen.

Hon satt där, fullständigt stilla, hennes bärnstensfärgade ögon fästa vid glaset på bordskanten. Universum höll andan. En tass sträcktes ut — långsamt, avsiktligt — och med gravitationens stilla visshet föll glaset till golvet. Hon ryggade inte. Det gör hon aldrig.

Här, på det lysrörsbelysta öppna kontorslandskapets slätter, närmar sig junioranalytikern den gemensamma mikrovågsugnen. Han vaktar sin överblivna pasta med tyst beslutsamhet. En rival dyker upp — Karen, från ekonomiavdelningen — och spänningen blir påtaglig. Bara en kan värma åt gången.